Hyvla avsmalnande ben

avsmalnande ben

Är i färd med att bygga lite möbler till ett badrum i huset. Benen till bänken som handfatet ska stå på är avsmalnande åt två håll. Det syns lite av mina layoutstreck
på bilden om man tittar noga. Tricket att hyvla till lutningen är att börja i den ända där mest ska avverkas och ta korta tag med hyveln. I mitt fall skulle det avverkas ganska mycket i änden så jag började med ett tag på ca två centimeter. Nästa tag började jag ca fyra centimeter från kanten, därefter ca sex centimeter och så vidare upp till ca 12 -15 cm från änden. Då jämför jag lutningen jag hyvlat med layoutlinjen och försöker se om det har samma lutning. Om inte gör jag om samma övning tills lutningen är rätt. Man får snart en känsla för hur de korta hyveltagen påverkar lutningen och kan anpassa dessa. När lutningen följer layoutlinjen är det bara att hyvla långa tag rätt lutning. Tryck ordentligt på hyvelns tå så börjar den ta först vid lutningens början. Idealt kommer den lutande delen bli längre och längre till den når rätt längd. Nu händer det nog inte alltid, eller kanske snarare aldrig, så då får man använda stoppade hyveltag för att korrigera. Med det menar jag att man hyvlar nedför lutningen men lyfter hyveln så den slutar skära ett par centimeter från änden. Fortsätt så till lutningen har rätt längd och avsluta med ett par hyveltag hela vägen för att jämna till. Klart.

Posted in Teknik | Lämna en kommentar

Lite till salu

Jag har kommit till insikt om man nog inte behöver fler brynen än de man använder och uppdaterat tillsalu-sidan med några brynen och ett brynstöd.
Som vanligt gäller först till kvarn.

Posted in Slipa och bryna, Till salu | Lämna en kommentar

Hyvla en lång kant

Eftersom det var länge sen sist så provar jag mej på något nytt. Video! Ja, det är sant. Rörliga bilder på Hyveldoktorn.
I klippet visar jag hur jag gör för att hyvla en lång kant. I det här fallet är det ett sidstycke på en hylla jag bygger till badrummet.
Lägg märke till att jag knappt rör armarna utan håller dem mer eller mindre låsta efter sidan.

Lägg också märke till det fantastiska fotarbetet om driver hyveln framåt. All kraft kommer då från de starka benmusklerna istället för från armar och överkropp. Ju mer man kan använda benen desto mer orkar man och desto bättre styrsel och kontroll.

grepp

En annan viktig detalj är vänster hands grepp om hyvelns tå. Tummen trycker sulan hårt nedåt och fingrarna fungerar som ett anhåll. Naglarna släpar mot sidstycket och skyddar fingrana mot eventuella stickor.

Posted in Teknik | Lämna en kommentar

På väg till Dictum

Nu är det återigen dags att åka till Tyskland för snickarkurs med Chris Schwarz. Denna gång handlar det om att bygga en såg och att svarva och läderslöjda en stol. (”Här finns kursbeskrivningrn.” ) Nu är väl det inte hela sanningen, lika mycket handlar ju om att umgås, dricka en liten öl eller två och att utbyta snickarhistorer på kvällarna.
Vanligen håller vi till utanför Deggendorf på ett kloster i byn Niederalteich. I år är det inte möjligt då det området är hårt drabbat av översvämning och omöjligt att vara i. Klostret är stängt och munkarna kämpar med vattnet. Hoppas det reder upp sig utan allt för stora skador.
Kommer att vara inkvarterad på ett Gasthof utanför stan utan internet men ska försöka blogga lite från kursen eller i alla fall när jag kommer hem.

Posted in Uncategorized | 1 kommentar

Stöthylar

Sitter och tittar igenom mina gamla inlägg och ser att jag knapp skrivit något om stöthyvlar! Konstigt, det går ju knappast en dag i garaget utan att jag använder en. Jag har några att välja på, men oftast är det min Lie Nielsen 60½ som kommer fram. Den har allt. Låg vinkel, ställbar spånöppninng, rätt vikt och balans och så är den väldigt snygg. Det är den vänstra av hyvlarna med spännklaff i mässing.

blockhyvlar

De andra två Lie Nilsenhyvlarna är den lilla 102an som är toppen för enhandshyvlande av smala kanter och annat som behöver fixas till och en falsstöthyvel, LN60½R. Den sistnämnda är en känslig gynnare. Om man spänner för hårt kommer delen under hyveljärnet att tyckas ned och sulan deformeras. Det är dessutom så att när hyveln tillverkas planslipas sulan utan hyveljärn på plats. Det innebär att man måste plana sulan något på en ny hyvel. Det är ganska enkelt. Sätt allting på plats, spänn fast hyveljärnet till rätt ”arbetsspänning” och plana mot sandpapper på plant underlag. Jag har märkt spännhjulet med en permanent tuschpenna så jag hittar tillbaka till rätt spänning igen om jag tagit bort hyveljärnet för att bryna det.

De två ”bling-bling”-hyvlarna längst ut på var sida i bilden är till vänster en Bridge City Toolworks HP8 i rostfritt stål och en förnicklad Veritas NX60. BCTW hyveln har, sin lilla stolek till trots, ställbar spånöppning och möjlighet att montera olika anhåll för 45 och 90 grader. Trevlig! Veritashyveln är verkligen snygg i designen och en fanstastisk bra hyvel. Jag har dock två små problem med den. Dels är den lite för stor och tung för att ligga bekvämt i handen och dels har hyveljärnet en form som gör det svårt att spänna fast det i en brynjigg. Jag vet, I-landsproblem på hög nivå!

De övriga två hyvlarna är Stanley. En gammal 101a och en ny 60½a. Gammal är bättre än ny. Den nya har ett hyveljärn från Hock vilken gör den nästan användbar men den usla spännanordningen tillsammans med de små anliggningsytorna för järnet gör att det knappt ligger still utan lätt vibrerar och ger så kallat ”chatter”. Vad nu det kan heta på svenska?

Posted in Hyveltyper | 1 kommentar

Helsulat och nymålat

Efter avrosningsbadet och en ordentlig renskrubbning är det dags att kolla sulans kondition. Jag kommer inte att kunna förbättra planheten hos en så här stor hyve men med lite försiktighet kommer jag inte heller att försämra den. Första steget blir därför att slipa av undersidan mot ett 80-korns slippapper på en plan glasskiva på några plana mdf-bitar. Jag kollar med en känt rak linjal att det är plant och pallar vid behov upp glasskivan med några bitar tidningspapper på utvalda ställen. Idag hade jag tur. Efter några drag är nästan all rost borta och sulan har tydliga report överallt. Den är alltså helt plan! Perfekt. Stanley kunde det här en gång i tiden!

sula

Säskillt viktigt är det att sulan är plan är runt spånöppningen. Då ligger den an mot arbetsstycket och hjälper till att minska urrivningar. Här syns det att reporna går hela vägen fram runt hela öppningen.

spånöppning

Efter att ha slipat av både sula och kanter på 80-korn putsade jag upp dem med 180-korn slipsvamp. Insidan fick en duvning med smärgelduk, borste och acceton för att få bort all rost och lös japanering. Egentligen borde jag kokat ihop asfaltpulver, linolja och terpentin till en riktig japaneringsbehandling men det får duga med svart målarfärg.

nymålad

Jag använder Rost Oleum, en rostskyddande oljebaserad färg som jag tycker ger en trevlig matt yta.

Posted in Renovering | Lämna en kommentar

Ett smygvinklat inlägg

Hittills har jag inte haft en bra smygvinkel. Jag har nöjt mig med en ful aluminiumsak från Biltema. Den är nog värd sina trettio kronor men går inte att låsa med någon större säkerhet. Dessutom sitter den fula lilla plastratten för låsning i vägen om man vill vända måttet åt andra hållet.
Men vad ska man köpa istället? Jag har tittat ganska länge och inte funnit särskilt många alternativ. Chris Vesper, förstås, men jag gillar inte riktigt designen på de helt i metall och har inte kunnat bestämma mig för infyllnadsträ i de andra. Nåväl, häromveckan damp det äntligen ner en ny smygvinkel.
bevel
Detta är en kopia av Isaiah Robinsons modell från 1872 gjord av Patrick Leach. Det är alltså samma modell som Vesper kopierar men den har dessutom den fiffiga lilla knapp som gör att man också kan låsa den i exakt 90 grader. Suveränt hantverk, vacker trä och perfekt känsla i handen. När man låst bladet går det inte att rubba. Tro mig jag har försökt!

Posted in Mäta och märka | 2 kommentarer

Spännklaffen snyggas upp

En av de skador jag ville åtgärda på hyveln är den lätt brutna framkanten på spännklaffen. Det är en vanligt förekommande skada då mång ahelt enkelt använder den för att skruva loss skruven som håller spånklaff vid hyveljärnet med den. Det är inte en så bra idé med sprätt gjutjärn.

järn och klaff

Till att börja målade jag spetsen på klaffen med en svart permanent tuschpenna och ristade på den nya kannnntlinjen med ett höjdmått. Tänkte sedan att det skulle vara en enkel sak att fila ner till linjen.

spännklaff

Så enkalt var det då inte, gjutjärn får ju med tiden en hård yttre ”skorpa” som filen knappt bet på. Fram med det tunga artileriet. Jag fick spänna upp den i fräsen istället.

fräsa

Några försiktiga skär senare så var skadorna borta och efter att jag rundat kanterna på ett grovt diamantbryne ser den helt OK ut.

Fortsättning följer…

Posted in Renovering, Uncategorized | Lämna en kommentar

Rost, rost och smuts

Dags att ge sig på rosten. till att börja med måste alla delar skruvas isär. Iblad går det lät, ibland siter det fast. Här satt ett par skruvar fast ordentligt, fränst justerskruven för hyveljärnsstödet. Där krävdes det en rejäl dos 5-56, tålamod och en kraftig skruvmejsel. Till slut fick jag dock lös den.

tvätta

Alla delar fick ett bad i rostlösare över natten, sedan skrubbades de med lacknafta för att sedan putsas med fint slippapper följt av 0000-stålull med autosol. Allt måste sedan ojas in för att inte rosta. Jag använder Camelia-olja, en vegetabilisk olja som varken torkar eller avdunstar. Det är samma som jag använter på alla verktygens metalytor när jag använt eller skärpt dem.

putsade delar
Här ligger alla de gamla delarna tillsammans med det nya hyveljärnet från Hock och de nya handtagen. Alltsammans från hyvlar.se
Jag passade också på att se till att alla anliggningsytor på hyveljärnsstödet är plana. Både de på baksidan där de sitter mot hyelkroppen och på framsidan där hyveljärnet ligger. Det är ganska enkelt genom att lägga ett slippapper på en plan glasskiva och slipa. jag börjar med 80-korn och jobbar mig uppåt mot finare. Idag nöjde jag mej med 180-korn som finast.

På bilden syns också flaskan ”Restore Rust Remover” jag använder för att få bort rosten. En flaska blandas med ca 6 liter vaten och lösningen kan återanvändas många gånger och räcker därför ganska länge. Jag har tidigare provat både elekrolys och citronsyra med bra resultat.

the dip

Här ligger hyvelkroppen och väntar på att bli ned sänkt i ”the dip” som Roger Rabbit säger. Röret är ett vanligt avlopprör med lock i botten där en hyvelkropp får plats med minimal åtgång av rostlösare.

Försättning följer…

Posted in Renovering, Teknik | 1 kommentar

Ny renoveringskandidat

Häromveckan fick jag ett infall att besökta den lokala loppmarknaden. Det var länge sen sist och jag var egentligen inte ute efter något speciellt utan ville mest se om det fanns något kul. Till exempel vore en billig såg för att träna sågtandsfilande kul att hitta. Döm om min förvåning när jag hos verktygsmannen i hörnet, han med högar av rostigt bråte, hittade en lång, tung och rostig hyvel. Ojdå, en Stanley #8! Tänkte att det kunde vara ett intressant renoveringsprojekt. Efter en kort prisförhandling tog jag med mej min nya kompis hem. Vanligtvis renoverar jag hyvlar bara efter funktion och inte för utseendet men den här tänker jag nog också försöka få snygg. Vi får se ur det går… Sen får jag se om den får ersätta min nuvarande Bedrock #8 eller om jag säljer den vidare med ohemul profit.

#8 helbild

Jag är numera ganska kräsen när köper rostiga hyvlar för renovering. En Stanley hyvel måste uppfylla ett antal kriterier.
-Den är hel. Den får inte ha några sprickor eller andra skador i gjutgodset. Handtagen kan vara trasiga för de går ju att byta ut.
-Den är gammal. De bästa hyvlarna tillverkades fram till andra världskriget och de allra bästa runt det första. Man känner igen dessa först på att hålet i spännklaffen är format som ett nyckelhål. Senare ändrades formen till den nuvarande njurformen. Ett annat tecken är att de äldre hyveljärnsstöden har mycket mer metall för hyveljärnet att ligga an mot. Ett tredje tecken är formen på det främre handtaget, ”knoppen.” De äldsta hyvlarna, fram till ca mitten på 20-talet, har en låg knopp de senare en hög. Ett fjärde tecken är storleken på spåndjupsintällningsratten. De äldre hyvlarna har liten ratt, de nyare en stor. På de allra äldsta är den dessutom högergängad vilket gör att bladet går utåt när man tror det går inåt. Förvirrande om man har en blandad flotta, tro mig. (Några bra källor för information om att datera Stanleyhyvlar finns på min länksida.)
-Den är tillverkad i USA. Stanleys gjuterier i England, Kanada och Australien var helt enkelt inte lika bra.
-Inte för mycket gravrost på sulan. Framförallt inte i närheten av spånöppningen.

rost

Med hjälp av Hyperkittens flow chart (se länksidan) kom jag fram till att detta är en Typ 13, dvs tillverkad 1925-1928. Dateringen görs genom ett antal frågor, i det här fallet två:
- Antal patentdatum på sulan? Ett.
- Förhöjd ring i gjutgoset under främre handtaget? Nej.
Alltså typ 13. Den har då också den eftertraktade Sweet Heart loggan på bladet. Det är ett hjärta med bokstäverna SW inuti.

patent

Hyveln är i ganska gott skick men det är några saker som måste fixas till:
- Knoppen fram är utbytt mot en ful variant, dessutom är den fäst med en vagnsbult i ett omgängat hål. Kräver lite metallslöld för att fixa.
- Handtaget bak skadat. Jag byter båda handtagen mot nya från hyvlar.se
- Framkanten på spännklaffen ordentligt skadad, får slipa ner den en bit.
- Fel skruv som håller främre delen av handtaget. Tack och lov verkar gängorna hela.
- Rost överallt. Det är inget problem men tar lite tid att få bort.

Fortsättning följer…

Posted in Hyveltyper, Renovering | 1 kommentar