Helsulat och nymålat

Posted on maj 19th, 2013

Efter avrosningsbadet och en ordentlig renskrubbning är det dags att kolla sulans kondition. Jag kommer inte att kunna förbättra planheten hos en så här stor hyve men med lite försiktighet kommer jag inte heller att försämra den. Första steget blir därför att slipa av undersidan mot ett 80-korns slippapper på en plan glasskiva på några plana mdf-bitar. Jag kollar med en känt rak linjal att det är plant och pallar vid behov upp glasskivan med några bitar tidningspapper på utvalda ställen. Idag hade jag tur. Efter några drag är nästan all rost borta och sulan har tydliga report överallt. Den är alltså helt plan! Perfekt. Stanley kunde det här en gång i tiden!

Säskillt viktigt är det att sulan är plan är runt spånöppningen. Då ligger den an mot arbetsstycket och hjälper till att minska urrivningar. Här syns det att reporna går hela vägen fram runt hela öppningen.

Efter att ha slipat av både sula och kanter på 80-korn putsade jag upp dem med 180-korn slipsvamp. Insidan fick en duvning med smärgelduk, borste och acceton för att få bort all rost och lös japanering. Egentligen borde jag kokat ihop asfaltpulver, linolja och terpentin till en riktig japaneringsbehandling men det får duga med svart målarfärg.

Jag använder Rost Oleum, en rostskyddande oljebaserad färg som jag tycker ger en trevlig matt yta.

Posted in Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett smygvinklat inlägg

Posted on maj 17th, 2013

Hittills har jag inte haft en bra smygvinkel. Jag har nöjt mig med en ful aluminiumsak från Biltema. Den är nog värd sina trettio kronor men går inte att låsa med någon större säkerhet. Dessutom sitter den fula lilla plastratten för låsning i vägen om man vill vända måttet åt andra hållet.
Men vad ska man köpa istället? Jag har tittat ganska länge och inte funnit särskilt många alternativ. Chris Vesper, förstås, men jag gillar inte riktigt designen på de helt i metall och har inte kunnat bestämma mig för infyllnadsträ i de andra. Nåväl, häromveckan damp det äntligen ner en ny smygvinkel.

Detta är en kopia av Isaiah Robinsons modell från 1872 gjord av Patrick Leach. Det är alltså samma modell som Vesper kopierar men den har dessutom den fiffiga lilla knapp som gör att man också kan låsa den i exakt 90 grader. Suveränt hantverk, vacker trä och perfekt känsla i handen. När man låst bladet går det inte att rubba. Tro mig jag har försökt!

Posted in Mäta och märka | 2 kommentarer

Spännklaffen snyggas upp

Posted on maj 14th, 2013

En av de skador jag ville åtgärda på hyveln är den lätt brutna framkanten på spännklaffen. Det är en vanligt förekommande skada då mång ahelt enkelt använder den för att skruva loss skruven som håller spånklaff vid hyveljärnet med den. Det är inte en så bra idé med sprätt gjutjärn.

Till att börja målade jag spetsen på klaffen med en svart permanent tuschpenna och ristade på den nya kannnntlinjen med ett höjdmått. Tänkte sedan att det skulle vara en enkel sak att fila ner till linjen.

Så enkalt var det då inte, gjutjärn får ju med tiden en hård yttre ”skorpa” som filen knappt bet på. Fram med det tunga artileriet. Jag fick spänna upp den i fräsen istället.

Några försiktiga skär senare så var skadorna borta och efter att jag rundat kanterna på ett grovt diamantbryne ser den helt OK ut.

Fortsättning följer…

Posted in Uncategorized | Lämna en kommentar

Rost, rost och smuts

Posted on maj 11th, 2013

Dags att ge sig på rosten. till att börja med måste alla delar skruvas isär. Iblad går det lät, ibland siter det fast. Här satt ett par skruvar fast ordentligt, fränst justerskruven för hyveljärnsstödet. Där krävdes det en rejäl dos 5-56, tålamod och en kraftig skruvmejsel. Till slut fick jag dock lös den.

Alla delar fick ett bad i rostlösare över natten, sedan skrubbades de med lacknafta för att sedan putsas med fint slippapper följt av 0000-stålull med autosol. Allt måste sedan ojas in för att inte rosta. Jag använder Camelia-olja, en vegetabilisk olja som varken torkar eller avdunstar. Det är samma som jag använter på alla verktygens metalytor när jag använt eller skärpt dem.

Här ligger alla de gamla delarna tillsammans med det nya hyveljärnet från Hock och de nya handtagen. Alltsammans från hyvlar.se
Jag passade också på att se till att alla anliggningsytor på hyveljärnsstödet är plana. Både de på baksidan där de sitter mot hyelkroppen och på framsidan där hyveljärnet ligger. Det är ganska enkelt genom att lägga ett slippapper på en plan glasskiva och slipa. jag börjar med 80-korn och jobbar mig uppåt mot finare. Idag nöjde jag mej med 180-korn som finast.

På bilden syns också flaskan ”Restore Rust Remover” jag använder för att få bort rosten. En flaska blandas med ca 6 liter vaten och lösningen kan återanvändas många gånger och räcker därför ganska länge. Jag har tidigare provat både elekrolys och citronsyra med bra resultat.

Här ligger hyvelkroppen och väntar på att bli ned sänkt i ”the dip” som Roger Rabbit säger. Röret är ett vanligt avlopprör med lock i botten där en hyvelkropp får plats med minimal åtgång av rostlösare.

Försättning följer…

Posted in Renovering, Teknik | 1 kommentar

Ny renoveringskandidat

Posted on maj 6th, 2013

Häromveckan fick jag ett infall att besökta den lokala loppmarknaden. Det var länge sen sist och jag var egentligen inte ute efter något speciellt utan ville mest se om det fanns något kul. Till exempel vore en billig såg för att träna sågtandsfilande kul att hitta. Döm om min förvåning när jag hos verktygsmannen i hörnet, han med högar av rostigt bråte, hittade en lång, tung och rostig hyvel. Ojdå, en Stanley #8! Tänkte att det kunde vara ett intressant renoveringsprojekt. Efter en kort prisförhandling tog jag med mej min nya kompis hem. Vanligtvis renoverar jag hyvlar bara efter funktion och inte för utseendet men den här tänker jag nog också försöka få snygg. Vi får se ur det går… Sen får jag se om den får ersätta min nuvarande Bedrock #8 eller om jag säljer den vidare med ohemul profit.

Jag är numera ganska kräsen när köper rostiga hyvlar för renovering. En Stanley hyvel måste uppfylla ett antal kriterier.
-Den är hel. Den får inte ha några sprickor eller andra skador i gjutgodset. Handtagen kan vara trasiga för de går ju att byta ut.
-Den är gammal. De bästa hyvlarna tillverkades fram till andra världskriget och de allra bästa runt det första. Man känner igen dessa först på att hålet i spännklaffen är format som ett nyckelhål. Senare ändrades formen till den nuvarande njurformen. Ett annat tecken är att de äldre hyveljärnsstöden har mycket mer metall för hyveljärnet att ligga an mot. Ett tredje tecken är formen på det främre handtaget, ”knoppen.” De äldsta hyvlarna, fram till ca mitten på 20-talet, har en låg knopp de senare en hög. Ett fjärde tecken är storleken på spåndjupsintällningsratten. De äldre hyvlarna har liten ratt, de nyare en stor. På de allra äldsta är den dessutom högergängad vilket gör att bladet går utåt när man tror det går inåt. Förvirrande om man har en blandad flotta, tro mig. (Några bra källor för information om att datera Stanleyhyvlar finns på min länksida.)
-Den är tillverkad i USA. Stanleys gjuterier i England, Kanada och Australien var helt enkelt inte lika bra.
-Inte för mycket gravrost på sulan. Framförallt inte i närheten av spånöppningen.

Med hjälp av Hyperkittens flow chart (se länksidan) kom jag fram till att detta är en Typ 13, dvs tillverkad 1925-1928. Dateringen görs genom ett antal frågor, i det här fallet två:
- Antal patentdatum på sulan? Ett.
- Förhöjd ring i gjutgoset under främre handtaget? Nej.
Alltså typ 13. Den har då också den eftertraktade Sweet Heart loggan på bladet. Det är ett hjärta med bokstäverna SW inuti.

Hyveln är i ganska gott skick men det är några saker som måste fixas till:
- Knoppen fram är utbytt mot en ful variant, dessutom är den fäst med en vagnsbult i ett omgängat hål. Kräver lite metallslöld för att fixa.
- Handtaget bak skadat. Jag byter båda handtagen mot nya från hyvlar.se
- Framkanten på spännklaffen ordentligt skadad, får slipa ner den en bit.
- Fel skruv som håller främre delen av handtaget. Tack och lov verkar gängorna hela.
- Rost överallt. Det är inget problem men tar lite tid att få bort.

Fortsättning följer…

Posted in Hyveltyper, Renovering | 1 kommentar

Sicklingshyvlar, en trevlig lyx

Posted on april 30th, 2013

Ibland räcker det inte med en finställd putshyvl med nybrynt stål, spånklaffen så nära eggen man kan, hög vinkel på hyveln och liten spånöppning. Man får urrivningar ändå. Är det lokalt i mindre områden räcker det att plocka fram en sickel, annars behöver man en sicklingshyvel. Den hjälper till att hålla ytan plan. Man kan ju lätt gräva en liten grop med en handhållen sickel. Det finns lite olika varianter på sicklingshyvlar, på bilden syns tre av mina. En Stanley (tror jag) #12 (vet jag) med tandat stål, en Veritas Cabinet Scraper och en Lie-Nielsen #85.

Om man bara ska ha en sicklingshyvel är Veritasmodellen, eller kanske en Stanley #80 som den ju baseras på, ett bra val. Man skärper en järnet i en sicklingshyvel i två steg. Först bryner man eggen som ett vanligt hyveljärn och polerar baksidan så att råeggen lossnar. Sen böjer man ner en krock med hjälp av ett sickelstål. Jag bryner i 45 graders vinkel, det ger en stakt och hållbar egg, och polerar baksidan med hjälp av David Charlesworth’s ”ruler trick.” Förr att böja kroken använder jag en enkel mall, en mdf-bit vars ena kant är sågad i 75 graders vinkel. Den förhindrar att man böjer kroken för mycket.

Några, inte särskillt hårda, tag med sickelstålet ger en bra krok. Den ska nätt och jämt kännas om man drar fingertoppen på järnets baksida. Dra fingret längs baksidan mot eggen och känns det en liten kittling är det lagom.
Enklaste sättet att justera in järnet rätt i en #85a är att först montera järnet, ställa hyveln på ett plant underlag, t ex en bit mdf, och lägga en bit papper under tån och lossa på järnet så det ställer sig på underlaget. Spänn fast järnet och hyveln är inställ på att ta en spåna ungefär i paperets halva tjocklek.

För att ställa in en #80, ställ hyveln på ett plant underlag och lossa järnet så det ställer sig jämnt med hyvelns sula. Dra fast det. Använd sen den lilla skruven på baksidan för att ställa spåntjockleken. Vrid bara lite åt gången och testa.

Så här är beviset på att det fungerar:

För att se hur jag skärper en vanlig sickling titta i detta gamla inlägg.

Posted in Sicklingshyvel, Slipa och bryna | 4 kommentarer

Att hålla måttet

Posted on april 21st, 2013

Jag använder nästan alltid en jigg när jag bryner hyveljärn eller stämjärn. Oftast en eclips för hyveljärn eller en eclipskopia för stämjärn. För smala stämjärn skaffade jag nyligen en kelljigg. För att enkelt kunna sätta järnet på plats och vara säker på att få samma vinkel varje gång använder jag en liten”jiggjigg.”

På ena sidan har den mått för stämjärn och hyveljärn som ger 35 grader i respektive jigg.

DSCN3398

Jiggen har dessutom kanter som jag hyvlat raka. Då kan jag nämligen använda dem för att kontrollera att jag fått till rätt kurva på hyveljärnet. Genom att hålla eggen mot kanten och hela paketet mot ljuset ser jag om det syns lagom mycket ljus mellan egg och trä.

För rätt mått på Kelljiggen har jag hyvlat en liten fals på baksidan jiggen. Den är ca 5 mm bred och ett par millimeter djup.

Jiggen är gjord i mahogny med en pålimmad bit i stenhårt djungelträ, Ytbehandlad med Osmo hårdvaxolja. Så småningom kommer jag förhoppningsvis att komma mig för att sätta dit ett par mässingsskruvar som håller ihop jiggen även om limmet blir blött och börjar lossna. Inte för att vattenfast Titebond III någonsin lossnar …

Posted in Slipa och bryna | 2 kommentarer

Tankar om att slipa och bryna

Posted on april 15th, 2013

Några inlägg på ett par diskussionsforum fick mig att fundera på hur jag egentligen tänker kring det här med brynjiggar, slipstenar och så. Jag har därför i all ödmjukhet formulerat några trossatser:

Krångla inte till det! Hitta en metod som fungerar och håll fast vid den. Bryn alla verktyg på samma sätt om det går, annars dela in dem i ett par olika metoder. Jag bryner alla hyvelstål och nästan alla stämjärn med eclipsjigg på Sigma Power vattenstenar. Till smala stämjärn använder jag min Kell-jigg och en del udda eggar tar jag på frihand
Var rädd om stålet och avverka så lite som möjligt! Bryn alltid samma egg med samma vinkel. Jag har förenklat och bryner allt i 35 graders vinkel. Om en egg är skadad måste skadan slipas bort men om fasen bar blivit för stor så slipar jag den bara tills det är en hårstråsbredd kvar av brynfasen.
Se till att brynet alltid har samma form! Då följer stålet stenen och avverkas jämt. Den enklaste formen att hålla är naturligtvis plan. Plana brynet före varje gång du använder det. Låt också slasket från planandet ligga kvar på brynet, det hjälper till.
En polerad egg håller längre! När man bryner en egg repar brynet eggen. Ju finare bryne desto finare repor. När man använder eggen kommer stålet att slitas och när det är tillräckligt slitet bryts det ner. Detta sker alltid vid en repa men ju finare report desto mindre skada.
Polera med måtta! Det är inte lönt att lägga kraften på att polera en egg som bara används för grovavverkning! Lägg krutet på din putshyvel och de bästa stämjärnen i stället.
Det är roligare att snickra än att bryna! (eller är det?)

Posted in Slipa och bryna | Lämna en kommentar

Vad gör man med en ny hyvel?

Posted on mars 18th, 2013

Efter att jag skrev inlägget igår om kinahyveln slår det mej att jag också borde skriva några rader om vad jag brukar göra för att få igång en ny hyvel. Det mesta gäller också gamla begagnade hyvlar.

Det första är att skruva isär den helt och hållet. Man behöver åtminstone ta bort hyveljärnstödet.
Titta och känn på hyveln för att se om det finns några grader, skarpa kanter, färg som runnit osv. På en ny Lie Nielsen eller Veritas hittar du knappast några fel men det är värt att kolla.
Ta en fin fil och runda försiktigt vassa kanter, ta bort grader osv. Är det stora problem fundera på om du inte ska lämna tillbaka den om det går. Jag filade sulans alla kanter på kinahyveln.
Polera upp sulan med lite 0000-stålull och Autosol eller liknande polermedel. Det gör stor skillnad i glidet på hyveln!
Gör ren den med lite lacknafta och dra på ett tunt lager vax. Jag brukar använda Somax bilvax som jag tror varken innehåller teflon eller silikon. Jag har i alla fall aldrig haft problem med det. När vaxet torkat kan man putsa upp den med en ren trasa.
Plana och polera hyveljärnets baksida, bryn eggen och forma om så önskas en kurva på järnet
Kolla spånklaffen så att den sluter tätt mot hyveljärnet när den är fastskruvad ordentligt. Håll paketet mot ett stark ljus och se om något ljus sipprar in mellan klaff och järn. Ibland bryner jag också den yttersta kanten på spånklaffen i 45 graders vinkel och polerar den med min fina hen. Även här passar det att ta ett par tag med stålull och autosol.
Skruva ihop hyveln och se till att skruvarna till hyveljärnsstödet är ordentligt åtdragna.
Sätt tillbaka och justera in järnet.
Hyvla och njut.

Posted in Fantastiska fakta, Renovering | Lämna en kommentar

Kinahyvel vs Lie Nielsen

Posted on mars 17th, 2013

Äntligen lite tid i garaget och lite tid att skriva på bloggen. För en tid sedan lånade jag en kinatillverkad hyvel för att se hur den är jämfört med den Lie Nielsen-modell den försöker efterlikna. Här kommer några observationer och synpunkter. Det handlar alltså om en putshyvel av den vanliga storleken, dvs en #4.

kinahyvel 2

Hyveln kom valförpackad i en ganska snygg trälåda med gott om stoppning. Första intrycket var gott. Den ser genuin ut med bra finish på de bearbetade ytorna och vackert trä i knopp och handtag.

Alla delar var väl inoljade och så bra ut. Jämfört med min LN#4 ser den i princip likadan ut förutom att hyveljärnsstödet är i järn och inte i brons. Min LN är för övrigt också utrustad med 55 graders ”frog”. (Tyvärr går det inte att byta stöden mellan hyvlarna. Spåren för låsningen har olika placering.) Generellt är godset marginellt tunnare och hyveln något lite lättare men ändå ger den en tung och gedigen känsla. Hyveljärnet är ca en 10-dels millimeter tunnare än LN men ser ut att vara helt Ok. Det tog mig inte mer än ca tio minuter att få baksidan helt plan och polerad på mina Sigma Power stenar, 1000 och 6000. Väl godkänt! Fick också en bra vass egg på järnet. Jag har inte testat hur hållbar den är men känslan mot brynstenarna påminner om LN och får mig att tro att det är A2 stål i järnet. Det borde i så fall ge en ganska hållbar egg.

I bilden till vänster syns sidjusteringsspaken på Kinahyveln och nedanför den på min LN. Här syns en stor kvalitetsskillnad. På Lie Nielsenhyveln sitter en justerarm med som griper in i hyveljärnets spår med en roterande cirkelrund bricka medan det på den andra hyveln sitter en stansad plåtbit. Kvalitet mot smäck!

Jag kontrollerade också hur plan sulan är genom att ställa hyveln på en glasskiva och kontrollera med bladmått. Jag kunde inte hitta något ställe där mitt 0,05mm mått passade mellan hyvel och skivan. Hyveln är alltså plan från fabriken. Bra!

Med nyslipat stål och lite injustering går det som synes att ta en tunn och fin spåna.

Sammanfattningsvis är det en bra hyvel, mycket bättre än en ny Stanley. Några slarvfel hittade jag, till exempel var hålet för den skruv som justerar hyveljärnstödet fram och tillbaka fullt med spånor så att det inte gick att stänga öppningen tillräckligt. När de var utrensade gick det bättre. Justeringsratten för djupinställningen har ett avsevärt glapp. Det tar två hela varv från det man rört järnet utåt innan det tar igen och järnet börjar röra sig utåt.

Posted in Hyveltyper | 4 kommentarer