Det är ingen konst att vara snickare om man har en rasp!

Rubriken är ett citat från min käre far. Jag har väl inte trott på det riktigt förrän jag provade en riktig rasp, det vill säga en en handknackad rasp från Auriuo. Vilken skillnad från de maskintillverkade halvslöa sakerna jag provat tidigare! De kan visserligen slita bort lite trä och hjälpa till att grovt forma en bit åt det håll man vill. Ytan blir hur ful som helst med urrivningar och spår från raspens tänder. Det finns två huvudsakliga skäl till det: Raspen är alldelses för grov för finsnickeri och tänderna sitter i perfekta rader efter varandra. En handknackad rasp har dels finare tandning, eller huggning som det kallas, dels sitter tänderna lite oregelbundet placerade. En mänsklig hand har, tack och lov, inte samma regelbundna precision som en maskin.

Raspar finns i huggning 1 till 16 där allt grövre än 5-6 är för grovt för snickeri. En lämplig uppsättning är en kabinettrasp huggning 9-10 och en modellers rasp i huggning 14-16 samt en fintandad rundrasp, sk råttsvans. Jag har två kabinettraspar i huggning 9 respektive 10 och en modelbyggarerasp i huggning 15 från Auriuo. Jag väntar nu bara på att hyvlar.se ska få hem en råttsvans också.
Att tillverka dessa raspar är en konst som tar tid att lära sig. Denna länk visar tillverkningen av en handknackad rasp hos Liogier

Bilden visar mina raspar samt en grövre rasp, huggning 7, från tillverkaren Liogier som jag fått låna för utvärdering. Jag har inget annat än positivt att säga om den. Både Aurio och Liogier gör handknackade raspar av högsta kvalitet. Det är en fröjd att använda dem och jag hoppas att följande bilder kan visa att en rasp verkligen kan vara ett precisionsverktyg för att forma kurvor och andra oregelbundenheter. För att jämföra de båda tillverkarna kan jag säga att kvaliteten ligger på samma höga nivå för båda vad det gäller själva raspen. Jag tycker att Liogers handtag är lite klumpigare än Aurious men det ligger ändå ganska bra i handen. Som mycket vid val av handverktyg är det en smaksak men jag föredrar Auriuos lite smäckrare handtag. Finishen är också lite bättre på Auriou än Liogier som ger ett något liten plastig känsla i handen. Jag har inte testat Liogiers mer fintandade raspar så de kan mycket väl ha mindre handtag. Trots det skulle jag rekommendera båda fabrikaten lika starkt. Valet avgörs nog främst av pris och tillgänglighet.

Detta är en detalj på en vinkel jag snickrat på ett tag. Jag började på den när jag var på sågkurs i Tyskland i våras men har inte kommit till skott med att göra en klar förrän nu. Schwarzianer känner skulle känna igen den från t ex omslaget på ”The anarchist toolchest.” På bilden har ritat på mönstret och grovt sågat bort en del spill med en kontursåg. De lodräta snitten har jag naturligtvis sågat med en ryggsåg.

Första ansatsen blir att raspa grovt till layout-linjen. Jag håller raspen genom att ta handtaget i höger hand och spetsen mellan vänster hands tummer och pekfinger. Jag ser till att raspa i en vinkel upp från linjen, först från ena hållet och sedan från det andra. Jag försöker alltså göra ytan högre i mitten till att börja med. Jag kan sedan ta ned mitten mot kanterna något med den grova raspen för att sedan förfina ytan med de finare rasparna. Till den konvexa ytan använder jag raspens plana sida oh till den konkava använder jag raspens rundade sida. Om man låter raspen ”rulla” över den konkava ytan kan man få den att följa formen väl.

Ytan är redan ganska bra med kabinettraspen huggning 10. Jag har tagit ner mitten av ytan nästan ända ner till linjerna men sparar lite till den finast modellbyggarraspen.

Här har jag snyggat till ytan så mycket som möjligt med min finaste rasp, huggning 15. Det tunna bladet gör det också möjligt att komma nära de vinkelräta snitten och få snygga övergångar. Lite sandpapper avslutar jobbet och gör ytorna jämna och fina.

Posted in raspar | Leave a comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *