Grundhyveln, räddaren i nöden!

I mitt hyvelbänksbygge har jag använt handöverfräs mycket mer än vad jag egentligen vill. Jag gillar varken oväsendet eller dammet den skapar och framförallt inte att det går så himla fort att göra fel. I stället för att fräsa hyvlar jag numera alltid faser och avrundningar på mina kanter. Det går nästan lika snabbt, ger bättre yta och det är terapeuptiskt vilsamt att hyvla fram vackra spånor istället för att täckas i fräsdamm.
Men när det är mycket som ska bort som i det här fallet med spår för baktången, spår för framtång, sliding deadman och så småningom en massa stora tapphål, finns inget bra alternativ. Fräsen måste plockas fram.
Jag har också svårt att få exakt jämnt djup i ett fräst spår. Troligen ett handhavandeproblem som oftast inte spelar någon större roll. När jag fräste spåren för skenorna till baktången var det dock kritiskt att de blev exakt rätt. Både skenorna måste vara parallella med varandra och med öppningen i skivan där tångens kloss ska färdas. De måste ligga i samma plan på rätt avstånd från skruvens centrum och de måste ha rätt avstånd från varandra. Om detta stämmer kommer baktången att glida lätt och fungera som tänkt. Om inte kommer den att kärva, glappa och fungrera dåligt.
Efter att omsorgsfullt justerat in fräsen fräste jag de båda spåren med lyckat resultat. De rundade ändarna från frässtålet gjordes kantiga med ett stämjärn och skenorna passades in i spåren. De passade perfekt förutom att alla fyra hörn i spåren var lite för grunda. Skenorna låg inte mot botten i spåren överallt och var alltså inte heller helt parallella med varandra.

Tack och lov är det en enkel sak att fixa till. Jag använde min lilla grundhyvel ( kärringtand eller router plane kallas den också) från Veritas för att jämna till kanterna. Det tog inte många minuter sen var passformn perfekt.
Att ställa in djupet är enkelt. Man håller hyveln på plats på ett ställe i spåret där djupet är korrekt, lossar skruven som håller hyveljärnet på plats och låter det falla ner till rätt djup. Dra åt skruven och det är klart att hyvla. Bäst resultat blir det om man rör bladet i halvcirklar snarare än rakt fram. Det låter järnet skära mer tvärs fibrerna och gör det hela lättare.
Den lilla Veritashyveln är ett bra verktyg med ett problem. Hyveljärnet har en rund stång som sitter i fastspänningsskruven. Det är svårt att dra fast den tillräckligt för att hindra järnet att vrida sig när man hyvlar. Jag har ruggat upp ytan med grov smärgelduk men det är ändå inte helt bra.

Här sitter baktången provmonterad och den verkar glida bra fram och tillbaka när man snurrar på ratten. Nöjd!
Nu är jobbet på skivan klart för ett tag. Nästa steg blir att göra benen och tvärslåarna till underredet.

Posted in Grundhyvel, Hyvelbänk, Hyveltyper | Leave a comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *