Lie-Nielsen #4 with a 55 degree frog. A review.

Rubriken fick bli på engelska idag. Det är inte lika klatschigt att skriva hyveljärnstöd som att skriva den engelska benämningen ”frog.” Varför det heter så återkommer jag till en annan dag.
Härom veckan kom det ett paket från Maine, bara en vecka från det jag knappat in min beställning på nätet. I det låg en blank och fin putshyvel från Lie-Nielsen, storlek nummer 4, utrustad med det nya hyveljärnstödet på 55 grader, det som kallas ”middle pitch” . Varför vill man ha en högre vinkel? Duger inte gamla vanliga ”common pitch” på 45 grader? Jo, oftast duger det men det beror på vad man hyvlar. Det är sällan mjukare träslag med raka fibrer ger problem men om man har lite hårdare trä med spännande ådring där fiberriktningen växlar kan det bli problem. En högre vinkel hjälper till att minska problem med urrivning och ger en bättre yta. I gengäld tar det mer kraft att skjuta hyveln. I en putshyvel spelar det dock ingen roll eftersom man knappast märker skillnaden när man hyvlar tunna spånor.

Som vanligt när man packar upp en Lie-Nielsen slås man av kvaliteten och finishen. Det är ett vackert verktyg som känns rätt i handen med en övertygande vikt och balans. Min hyvel är i järn och har ett hyveljärn i O1-stål till skillnad från det vanliga A2. A2 är ett bra stål som håller skärpan längre men är lite hårdare att bryna. Det ska bli intressant att jämföra.

Handtagen är i amerikansk körsbär och har en trevlig ljus färg. De går i och för sig inte att jämföra med handtagen på gamla Stanleys i vackert rosenträ men de duger bra. Jag tycker också att formen passar mina normalstora händer bra.
Alla delar sitter fast som de ska och efter att ha lossar skruven som håller spännklaffen ett lite är det dags att testa. Skruven är åtdragen för att låsa bladet under frakten och ska lossas så att det går lätt att justera spåntjockleken men inte så lätt att hyveljärnet kan flytta på sig när man hyvlar. Ett kvarts till tre kvarts varv brukar vara lagom. På denna var ett halvt varv lagom. Man får känna sig fram helt enkelt.
En koll med en precisionslinjal mot sulan visar som väntat att den är i princip helt plan.
Ett vanligt reklambudskap är att verktyget fungerar ”straight out of the box” och det vill man ju testa. Sanning är väl att man är alltför ivrig för att kunna vänta. Resultatet här är att den fungerar bra direkt ur lådan! Tjusiga tunna spånor från en ganska snäll björkplanka. De områden en vanlig 45-graders Stanley ger urrivningar hyvlades snabbt släta. Hyveljärnet var förvånansvärt vasst direkt från fabriken!

Efter att ha producerat en halv hink spånor det dags att trimma fabriksinställningen något.
Det första jag gör med en ny hyvel är att putsa sulan med stålull och autosol. Jag använder den finaste trollullen, nummer 0000, lägger på en duktig klick kromglans och gnuggar hårt så länge jag orkar på hela sulan. Tvättar av med lite lacknafta och lägger på lite flytande hårdvax på sulan och på sidorna Jag använder Somax vanliga bilvax utan silikon. Det hjälper till att hålla rosten borta och ger et bättre glid.
Nästa är att justera spånöppningen. På en putshyvel vill jag ha så liten öppning som möjligt, kanske bara dubbelt så stor som tjockleken på den spåna man vill ta.
Lie-Nielsen använder Bedrock konstruktionen på sina hyvlar och man kan alltså justera spånöppningen utan att ta ur hyveljärnet. Det är praktiskt men inte livsviktigt. Man lossar de två skruvar som håller fast hyveljärnstödet något och flyttar sedan fram det med en tredje skruv till lämplig öppning. Man får i och för sig komma ihåg att ställa ner skärdjupen efterhand eftersom det ökar när stödet flyttas framåt.

Här blir det problem! När jag ställer spånöppningen så smal som jag vill ha den bottnar djupinställningen ur och det går inte att dra tillbaka bladet tillräckligt!
Vad händer? Jo, om tänker sig en hyvel med 45 graders vinkel och ökar den till 55 grader kommer spånöppningen att bli större. Hyveljärnstödet måste alltså flyttas längre fram för samma storlek på öppningen. Det innebär i sin tur att hyveljärnet måste backas för samma spåntjocklek och då tar justeringsmöjligheten slut.
Detta är dock inte hela värden utan är enkelt att fixa. Djupjusteringsmekanismen påverkar spånklaffen som flyttar hyveljärnet. Om man flyttar klaffen framåt på järnet minskas skärdjupet vid samma inställning. I det här fallet innebär det dock att spånklaffen skulle sticka ut framför eggen på hyveljärnet vilket inte är så bra. Men då är det bara att plocka fram sin Tormek och slipa ner spånklaffen ca en millimeter och allt är frid och fröjd igen.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med min nya hyvel, jag kommer nog att välja den ganska ofta när jag ska putshyvla mellanstora ytor.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *