Ny renoveringskandidat

Häromveckan fick jag ett infall att besökta den lokala loppmarknaden. Det var länge sen sist och jag var egentligen inte ute efter något speciellt utan ville mest se om det fanns något kul. Till exempel vore en billig såg för att träna sågtandsfilande kul att hitta. Döm om min förvåning när jag hos verktygsmannen i hörnet, han med högar av rostigt bråte, hittade en lång, tung och rostig hyvel. Ojdå, en Stanley #8! Tänkte att det kunde vara ett intressant renoveringsprojekt. Efter en kort prisförhandling tog jag med mej min nya kompis hem. Vanligtvis renoverar jag hyvlar bara efter funktion och inte för utseendet men den här tänker jag nog också försöka få snygg. Vi får se ur det går… Sen får jag se om den får ersätta min nuvarande Bedrock #8 eller om jag säljer den vidare med ohemul profit.

#8 helbild

Jag är numera ganska kräsen när köper rostiga hyvlar för renovering. En Stanley hyvel måste uppfylla ett antal kriterier.
-Den är hel. Den får inte ha några sprickor eller andra skador i gjutgodset. Handtagen kan vara trasiga för de går ju att byta ut.
-Den är gammal. De bästa hyvlarna tillverkades fram till andra världskriget och de allra bästa runt det första. Man känner igen dessa först på att hålet i spännklaffen är format som ett nyckelhål. Senare ändrades formen till den nuvarande njurformen. Ett annat tecken är att de äldre hyveljärnsstöden har mycket mer metall för hyveljärnet att ligga an mot. Ett tredje tecken är formen på det främre handtaget, ”knoppen.” De äldsta hyvlarna, fram till ca mitten på 20-talet, har en låg knopp de senare en hög. Ett fjärde tecken är storleken på spåndjupsintällningsratten. De äldre hyvlarna har liten ratt, de nyare en stor. På de allra äldsta är den dessutom högergängad vilket gör att bladet går utåt när man tror det går inåt. Förvirrande om man har en blandad flotta, tro mig. (Några bra källor för information om att datera Stanleyhyvlar finns på min länksida.)
-Den är tillverkad i USA. Stanleys gjuterier i England, Kanada och Australien var helt enkelt inte lika bra.
-Inte för mycket gravrost på sulan. Framförallt inte i närheten av spånöppningen.

rost

Med hjälp av Hyperkittens flow chart (se länksidan) kom jag fram till att detta är en Typ 13, dvs tillverkad 1925-1928. Dateringen görs genom ett antal frågor, i det här fallet två:
– Antal patentdatum på sulan? Ett.
– Förhöjd ring i gjutgoset under främre handtaget? Nej.
Alltså typ 13. Den har då också den eftertraktade Sweet Heart loggan på bladet. Det är ett hjärta med bokstäverna SW inuti.

patent

Hyveln är i ganska gott skick men det är några saker som måste fixas till:
– Knoppen fram är utbytt mot en ful variant, dessutom är den fäst med en vagnsbult i ett omgängat hål. Kräver lite metallslöld för att fixa.
– Handtaget bak skadat. Jag byter båda handtagen mot nya från hyvlar.se
– Framkanten på spännklaffen ordentligt skadad, får slipa ner den en bit.
– Fel skruv som håller främre delen av handtaget. Tack och lov verkar gängorna hela.
– Rost överallt. Det är inget problem men tar lite tid att få bort.

Fortsättning följer…

Posted in Hyveltyper, Renovering | 3 Comments

3 Responses to Ny renoveringskandidat

  1. Christoffer skriver:

    Kul. Testa elektrolys. 😉

  2. Pär Petersson skriver:

    Hej! Tack för en fantastiskt inspirerande blogg!

    Jag har några frågor när det gäller loppisfynd och renovering. Jag har inventerat min fars gamla hyvlar och hittat lite smått och gott. Samtidigt brukar jag kolla lite på loppisar för att se om det finns några godbitar att ta med hem för renovering. Min fråga gäller för och nackdelar vad gäller hyvlar med slät respektive ”räfflad” sula. Jag förstår att när det kommer till att slipa en sula plan så bör det gå fortare och enklare med en räfflad sula, men vad tycker du när det kommer till vilken hyvel som är bäst att arbeta med. Vad är för respektive nackdelarna med slät eller räfflad sula. En annan fråga gäller vilka fabrikat/modeller som är värt att renovera. Jag har bland pappas hyvlar bl.a. hittat en Memo #3. Är det stor skillnad på en sådan respektive en Stanley. Är det stor skillnad på en englandstillverkad Stanley och en USA tillverkad? Tacksam för input. MVH Pär Petersson

    • admin skriver:

      Hej!
      Jag har ingen direkt synpunkt på slät eller räfflad sula. Mest för att jag nästan bara har släta sulor. Tycker de är snyggare men har inte känt någon skillnad när jag använt endera sorten. Att det går fortare att plana en räfflad sula är ju ganska ointressant. Man gör det en gång, sen är det gjort.
      Beträffande fabrikat så får man titta på kvaliteten i olika delar. Särskilt sidoinställningen av järnet brukar vara avslöjande. Många enklare hyvlar har den i pressad plåt vilket inte är något vidare.
      Engelsktillverkade Stanley är av ungefär samma kvalitet som USA-tillverkade av samma årgång, dvs runt andra världskriget och senare. De har i mitt tycke alltså passerat bäst före datumet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *