Sicklingshyvlar, en trevlig lyx

Ibland räcker det inte med en finställd putshyvl med nybrynt stål, spånklaffen så nära eggen man kan, hög vinkel på hyveln och liten spånöppning. Man får urrivningar ändå. Är det lokalt i mindre områden räcker det att plocka fram en sickel, annars behöver man en sicklingshyvel. Den hjälper till att hålla ytan plan. Man kan ju lätt gräva en liten grop med en handhållen sickel. Det finns lite olika varianter på sicklingshyvlar, på bilden syns tre av mina. En Stanley (tror jag) #12 (vet jag) med    tandat stål, en Veritas Cabinet Scraper och en Lie-Nielsen #85.

sicklingshyvlar

Om man bara ska ha en sicklingshyvel är Veritasmodellen, eller kanske en Stanley #80 som den ju baseras på, ett bra val. Man skärper en järnet i en sicklingshyvel i två steg. Först bryner man eggen som ett vanligt hyveljärn och polerar baksidan så att råeggen lossnar. Sen böjer man ner en krock med hjälp av ett sickelstål. Jag bryner i 45 graders vinkel, det ger en stakt och hållbar egg, och polerar baksidan med hjälp av David Charlesworth’s ”ruler trick.” Förr att böja kroken använder jag en enkel mall, en mdf-bit vars ena kant är sågad i 75 graders vinkel. Den förhindrar att man böjer kroken för mycket.

sickeljigg

Några, inte särskillt hårda, tag med sickelstålet ger en bra krok. Den ska nätt och jämt kännas om man drar fingertoppen på järnets baksida. Dra fingret längs baksidan mot eggen och känns det en liten kittling är det lagom.
Enklaste sättet att justera in järnet rätt i en #85a är att först montera järnet, ställa hyveln på ett plant underlag, t ex en bit mdf, och lägga en bit papper under tån och lossa på järnet så det ställer sig på underlaget. Spänn fast järnet och hyveln är inställ på att ta en spåna ungefär i paperets halva tjocklek.

bladdjup

För att ställa in en #80, ställ hyveln på ett plant underlag och lossa järnet så det ställer sig jämnt med hyvelns sula. Dra fast det. Använd sen den lilla skruven på baksidan för att ställa spåntjockleken. Vrid bara lite åt gången och testa.

Så här är beviset på att det fungerar:
spana

För att se hur jag skärper en vanlig sickling titta i detta gamla inlägg.

Posted in Sicklingshyvel, Slipa och bryna | 4 Comments

4 Responses to Sicklingshyvlar, en trevlig lyx

  1. Tomas Johansson skriver:

    Mycket lärorikt inlägg. Skulle gärna prova ovan nämnda hyvlar, men tyvärr är det så att priset är alldeles för högt för en man kommen ur allmogen.

    • admin skriver:

      Med lite tur kan man hitta en Stanley #80 till överkomligt pris. Med ett nytt blad från Hock får du ett bra verktyg.

  2. Pedder skriver:

    Hei,

    (allthough I can read a little Swedish, it’ll be better I write in English.) I like the tipp with tha paper, but I allways felt, that the iron itself limits the thicknes of the cut.

    I only have a #80 (actually two #80, on for fine work one for coarse work like de-painting). Does the edge on the planes hold longer? My edges blunt just after 20-30 strokes.

    Best
    Pedder
    (visiting Stockholm next week)

    • admin skriver:

      Hi Pedder,
      Nice of you dropping by, love your saws!
      Yes, the iron limits the depth but I like a way to set the blade consistently at the same setting. Repeatability takes some of the fiddling out of sharpening and set up of tools, don’t you think?
      The steel in both my LN scaper plane and my Veritas #80 is quite goo (A2 I believe) and hold the edge for a long time. Also, I grind at the usual 25 degrees but hone at a steep 45 degrees and I try to get as small hook as possible.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *